UPPTÄCK MER OM FAMILJEN LARSSON
MIDVINTERBLOT. Olja, Carl Larsson, 1914-1915.
Carl Larssons konstnärskap har en unik förmåga att förena det personliga med det nationella. Målningarna speglar både hans eget liv och Sveriges kulturella arv. I sina verk tar han oss med från familjelivet i Sundborn till historiska och konstnärliga höjdpunkter i svensk historia. Att uppleva Carls konst på olika museer och platser runt om i landet ger en djupare förståelse för hans betydelse som en av Sveriges mest älskade konstnärer. Hans verk spelar en central roll i att forma bilden av det svenska hemmet och den svenska identiteten.
FOTO. Carl Larsson-gården.
Carl Larsson i ateljén i vit arbetsrock i färd med att måla den monumentala takmålningen ”Dramats födelse” för Marmorfoajén på Dramaten i Stockholm. Kompositionen med nakna figurer symboliserar mänskliga lidelser och livets gång. I bakgrunden skymtar Carls verk ”Gustav Vasas intåg i Stockholm”.
MIDVINTERBLOT. Skiss, Carl Larsson, 1913.
Carl Larssons monumentala väggmålning ”Midvinterblot” för Nationalmuseum skildrar ett rituellt offer vid midvintern i fornnordisk tid. Motivet är dramatiskt och symboliskt snarare än historiskt korrekt. Kompositionen väcker stor kontrovers 1911 och refuseras 1916. Kritiken tar Carl hårt. Sedan 1998 hänger verket på sin avsedda plats i Nationalmuseums övre trapphall.
Carl Larsson är en av Sveriges främsta monumentalmålare. Han debuterar redan 1880, före sitt konstnärliga genombrott, med en takmålning och väggfält i det Bolinderska palatset på Blasieholmen.
Hans konst pryder många platser: ”Midvinterblot”, ”Gustav Vasas intåg” och de stora freskerna i Nationalmuseums trapphall, takplafonden i Operan, ”Ute blåser sommarvind” på Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg.
Arbetet är krävande. Varje monumentalmålning innebär omfattande skisser och studier. När Carl målar freskerna på Nationalmuseum arbetar han ibland sexton timmar i sträck. Motiven målas direkt på den våta putsen innan den torkar. Till sin hjälp har han den italienska stuckatören Antonio Bellio, den unge målaren Gustaf Fjaestad och några italienska hantverkare.
Dalarnas museum i centrala Falun är länets kulturhistoriska museum och speglar regionens rika arv. Här finns dalahästar, sockendräkter, dalmåleri, Hagströms elgitarrer och Selma Lagerlöfs arbetsrum att beskåda.
Bland samlingarna finns även en del av Carl Larssons förstudie till Gustav Vasas intåg i Stockholm samt flera målningar av Karin Bergöö Larsson.
ROKOKO – RENÄSSANS – NUTIDA KONST. Olja, Carl Larsson, 1888-1889.
ROKOKO – RENÄSSANS – NUTIDA KONST.
Olja, Carl Larsson, 1888-1889.
Här visas Carls triptyk som hyllar tre epoker i konstens historia: Rokoko – Renässans – Nutida konst. I mittpanelen återuppväcks konsten och hyllas av tidens makthavare. Rokokon visar en lekfull, pastoral scen. I den tredje målningen möter betraktaren den moderna konsten – med en japansk konstnär, ett Eiffeltorn under uppbyggnad och Carl själv i bild.
Carl tilldelas en Första klassens medalj 1889 för sin triptyk. Det sker vid den tidpunkt då han bosätter sig i Sundborn och han vinner även första pris i en tävling för Nationalmuseums väggmålningar 1891.
Göteborgs konstmuseum rymmer en av Sveriges främsta samlingar av nordisk konst från 1800-talets slut. I Fürstenbergska galleriet, uppkallat efter mecenaterna Pontus och Göthilda Fürstenberg, visas flera av Carl Larssons mest betydande verk. Bland dessa märks triptyken Rokoko – Renässans – Nutida konst (1888–1889). I den hyllar Carl Larsson tre epoker i konstens historia. Mittpanelen, Renässans, visar en konstnär som väcker antikens ideal till liv. Han är omgiven av symboler för kyrka, furstendöme och borgerskap.
Ett annat viktigt verk är akvarellen Interiör från Fürstenbergska galleriet (1885). I den skildrar Carl Larsson paret Fürstenberg i deras konstsamling. Pontus studerar ett konstverk medan Göthilda porträtteras av konstnären Ernst Josephson.
Carl Larsson målar också akvarellerna November och Oktober för Fürstenbergska galleriet. November kallas ursprungligen Rimfrost och Oktober går även under namnen Pumporna och Mère Morot. Båda verken ställs ut på Parissalongen och räknas till några av Carl Larssons viktigaste målningar från denna tid.
> Carls och Karins akvareller av Mère Morot
På beställning av Pontus Fürstenberg målar Carl akvareller av sina egna barn. Samtliga akvareller finns att beskåda på museet.
FÜRSTENBERGSKA GALLERIET. Akvarell, Carl Larsson, 1885.
Carls akvarell med Ernst Josephson som porträtterar Göthilda Fürstenberg, klädd i svart och sittande vid den vänstra väggen – ett porträtt som aldrig fullbordas. I förgrunden ses Pontus Fürstenberg försjunken i ett verk på papper.
Nationalmuseum i Stockholm rymmer flera av Carl Larssons mest betydande verk. I museets övre trapphall hänger två monumentalmålningar: Gustav Vasas intåg i Stockholm 1523 (1908) och Midvinterblot (1915). Den förstnämnda skildrar Gustav Vasas triumferande intåg i huvudstaden, medan Midvinterblot avbildar kung Domaldes offer för att blidka gudarna. Verket väckte länge debatt, men anses idag vara ett av Larssons mästerverk.
I den nedre trapphallen pryds väggarna av sex fresker. Carl målar dem mellan 1896 och 1903. Dessa fresker illustrerar viktiga epoker i svensk konsthistoria. De visar motiv som David Klöcker Ehrenstrahl, Carl Gustaf Tessin och Johan Tobias Sergel. Tillsammans utgör de en konstnärlig resa genom Sveriges kulturella arv.
Museet visar även akvareller från serien Ett hem, där Larsson skildrar familjelivet i Sundborn. Dessa verk formar bilden av det svenska hemmet och idealen kring konst, vardag och estetik i sekelskiftets Sverige.
GUSTAV VASAS INTÅG I STOCKHOLM. Olja, Carl Larsson, 1891-1908.
GUSTAV VASAS INTÅG I STOCKHOLM.
Olja, Carl Larsson, 1891-1908.
Carl Larssons monumentala målning Gustav Vasas intåg i Stockholm 1523 skildrar kungens högtidliga ankomst till huvudstaden efter segern i befrielsekriget. Händelsen lägger grunden till den moderna svenska staten. På en vit häst rider Gustav Vasa över en blomstersmyckad vindbrygga och tas emot av stadens borgare som överlämnar Stockholms nycklar. Scenen fångar både historiens allvar och folkets glädje.
KRING AFTONLAMPAN. Akvarell, Carl Larsson, 1900.
Akvarellen ”Kring aftonlampan” visar familjens kvällsmål i matsalen på Lilla Hyttnäs. Barnen samlas kring bordet. I bakgrunden står mamma Karin med yngste sonen Esbjörn i famnen. Längst fram syns Carls servett – knuten, precis som han brukar göra.
Thielska Galleriet på Djurgården i Stockholm rymmer en av Sveriges främsta samlingar av nordisk sekelskifteskonst. Här finns flera verk av Carl Larsson. De är inköpta av bankiren och konstsamlaren Ernest Thiel som också är vän till konstnären. Sammanlagt förvärvas tjugofem konstverk av Larsson till samlingen på Thielska – oljemålningar, akvareller, kolteckningar och grafiska blad.
Bland verken finns Godnatt (1894), en stämningsfull kolteckning. Här finns även de färgstarka akvarellerna Kring aftonlampan (1900) och Mor och dotter (1903). Målningarna skildrar vardagsscener från familjelivet i Sundborn. De fångar ömsinta ögonblick där hemmet, ljuset och närheten står i centrum.
PRINSSESAN VÅR. Akvarell, Carl Larsson, 1898.
Carl Larsson målar ”Prinsessan vår” som en hyllning till våren. Målningen visar Karin och dottern Kersti i en prunkande trädgård. Verket skapas för barntidningen Jultomten och blir snabbt omtyckt. Den säljs och trycks långt efter sin tid.
Prins Eugens Waldemarsudde, beläget på Djurgården i Stockholm, var hem åt prins Eugen. Prins Eugen var konstnär, samlare och en central figur i det svenska konstlivet kring sekelskiftet 1900. Han är också en nära vän till Carl Larsson och Carls verk ställs ut på museet.
Bland Larssons verk som visas på Waldemarsudde finns Prinsessan vår (1898). En färgstark akvarell som föreställer Karin och dottern Kersti i en blomstrande trädgård. Här finns även Självporträtt (1895), där konstnären skildrar sig själv med sin karakteristiska stil.
”Jag vill med mina verk göra det svenska folket något gott och glädjande – något som kan verka upplyftande i deras vardag.”
Carl Larsson
FRAMFÖR SPEGELN. Akvarell, Carl Larsson, 1898.
Akvarellen beställs av Anders Zorn och visar modellen Louise framför en empirspegel som en gång tillhört skådespelerskan Emilie Högqvist. Spegeln finns fortfarande kvar i ett tvättrum i Carl Larssongården. Louise blir senare själv skådespelerska, vilket ger motivet en extra dimension av scenisk närvaro.
Zorngården i Mora var hem för konstnären Anders Zorn och hans hustru Emma. Det påkostade huset från 1910 förenar svensk tradition med internationella influenser. Paret Zorn reser mycket. De har dock en stark förankring i Dalarna och är engagerade i kultur och samhällsfrågor.
Relationen till Carl och Karin Larsson är både vänskaplig och komplex. Paren delar intresset för svensk kultur, även om deras uttryck skiljer sig åt. En ömsesidig respekt och vilja att lämna avtryck förenar dem.
